Idag skulle min farfar fyllt 83 år men tyvärr så gick han bort för några år sedan helt plötsligt. Visst han var ju lite virrig och inte hade rikgit koll på läget men inte trodde vi att bara skulle försvinna. Min farfar var skit jobbig och helt underbar samtidigt. Det bästa han visste var att retas och jag kommer aldrig glömma den sommaren när vi var uppe i Fryksås och han envisades om att han skulle hälla salubrin på mina myggbett som jag kliade på. Självklart lyckades han lura mig och hade på sånt där och jag bara skrek rakt ut. Jag blev så arg på han så när vi åkte hem så sa jag inte hej då till han men han bara skrattade.
När jag kom hem från skolan och han var hemma hos oss och var hundvakt, satt och fikade tillsammans och drack kaffe och då gick jag kanske i 3:an eller nått sånt. Även när vi var lediga på lov och vi följde med dom till Mellösa till sommarstugan så stannade han alltid vid någon mack och köpte chokladkaka med russin och mandel så jämt när jag äter en sån så är det min farfar jag tänker på.
Han kunde sitta och berätta om saker som han hade varit med om i sin ungdom och massor med roliga historier. Han hade koll på allt, när det var namnsdag och när man fyllde. Tyvärr så fick han aldrig träffa Andreas, tror de hade gått väldigt bra ihop då både är sport tokiga :). Och Alice hade han älskat och hon hade självklart älskat han med <3
Jag kommer alltid att älska och sakna dig farfar Lennart!
Ung farfar med sin pappa Sven
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar